Quoted By:
Okej hör på nu. Förre industrirevolutionens tid dominerade högre ideala föreställningar kring en byggnads funktion inom omgivningen. Dessa uppfattningar delade en stark övertygelse om att förståelsen av arkitektorisk funktion och kulturell utveckling måste bestämmas genom analytisk referens till en ideal essens. Föreställningen kring det ideala förändrades och smets bort under perioden Spengler definierar som ett "transaktion av värden". Enligt hans uppfattning så råder det ett motsägelse mellan civilisatorisk utveckling och skönheten en kultur kan producera. Nu i detta industriella århundradet tog praktiska övervägandet en framträdande roll. Byggnadens funktion blev förstådd genom analys av byggnadsproduktionens praktiska förutsättningar och begränsningar. Beskyddandet av det kulturella arvet från tokrenoveringsprojekter ses som en rebellisk handling, men slående desperat på samma gång, I den mening att man motsätter sig en oundviklig kulturell undergång. Något alla mogna civilisationer är dömda till. Detta pekar Spengler på i sitt pessimistiska verk "Västlandets undergång". Nå? Några funderingar?
